Det gör så ont att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv längre. Så, jag sitter bara här. Tårarna pressar, men jag kan inte tillåta mig själv till att släppa det. Det gör för ont för att låta allting komma upp till ytan och låta mig bli påmind utav all skit ännu en gång. Snart smäller det. Jag kan riktigt känna det i bottnen av min magsäck. Snart stannar världen upp för att endast få lyssna till stämbanden som skriker sig hesa. Till all den smärta som plötsligt blottar sig för världen.

Förstår du inte? Är du verkligen så blind? Du skriker och skriker, jag orkar inte ens höra på orden du kastar mot mig längre. Jag har hört allting förut. Jag står inte ut i detta dårhus längre. Det finns för mycket smärta här som ständigt vill göra sig påmind. Så, jag sitter bara här ensam med min egna likgiltighet inför livet. Vet inte vad jag ska ta mig till med kriget inom mig längre. Vet inte vad jag ska ta mig till med kriget utanför mig...