2013 har varit ett svårt och jobbigt år.
Jag har varit så extremt ledsen och nere, kämpat med vem jag är och vad jag vill göra. Försökt ta mig dit men bara stött på motgångar. Har bråkat med min allra bästa vän och insett saker som jag önskat att jag aldrig förstått. Var så jävla, jävla ledsen för att jag förlorade min bästa vän. Varit ledsen för att vad jag än gör så känns det som att det bara är motgångar hela tiden. Har varit så extremt uttråkad av livet att det knappt är sant. Var ledsen för min familjs skull, och grät mest hela tiden. Händer ju aldrig någonting, fastän jag försöker så himla mycket. Men jag har också vaknat upp rent politiskt sett, om än så väldigt sent, så är det kanske det bästa som hänt mig tvåtusentretton. Och jag har varit så PISSFÖRBANNAD på samhällets alla orättvisor. Insåg att min situation inte är mitt eget fel, utan samhällets, vilket bara har gjort mig ännu argare. Men har därmed slutat att lägga skulden på mig själv, vilket har varit en hemskt skön befrielse. Och i slutet på det gångna året hann jag påbörja en grej som jag länge, länge skjutit upp och som jag hoppas ska få bli en underbar början på tvåtusenfjorton.

2013 har jag verkligen fått kämpa på och det är så många gånger som jag bara velat lägga mig ned och ge upp. Har gråtit hemskt mycket. Hatat samhället och alla runt omkring mig, men också fått upp ögonen för enstaka personer i min närhet, för hur mycket jag älskar dem. Det har varit jobbigt, jävligt jobbigt... Men 2014 ska bli ett år av nya upplevelser. Oavsett vad. Klarar liksom inte av att det inte skulle bli det.