Trotts att du är den ända jag vill träffa, lämnar jag alltid våra möten lite mer ledsen än vad jag var innan. Ledsen för att vänskapen inte längre är vad den var innan.
Ledsen för hela livet. Ledsen för att jag inte orkar någonting. Vill inte vara kvar. Och jag vet inte längre vad jag menar med den meningen. Det har alltid varit ett uttryck för att jag vill ta mig här ifrån, till en annan plats. Men vet inte om jag orkar vara kvar i livet. Det är för mycket påfrestningar. Allt är meningslöst, och ingenting är längre roligt.