Jag känner en så fruktansvärd hopplöshet just nu. Varje morgon vaknar jag av att jag drunknar i ett svart, kallt hav. Allt mitt hopp och alla mina drömmar finns inte längre. Att vara arbetslös tar verkligen död på mig. Jag orkar inte göra någonting längre, för det är lika meningslöst ändå. Hur trött jag än är på det, orkar jag bara inte längre. Jag vet inte vem jag är längre och alkohol är inte längre tillräckligt för att jag ska orka fortsätta såhär.

Jag tänker på dig fortfarande, men jag tvivlar så på att du tänker på mig.