Jag ville vara nära. Lukta på din hals och känna dina armar runt min midja.
Jag ville knulla hela natten och jag ville vara din. Bara en liten stund.

Du ringer och vill inte ha mer av mig. Det är över nu.
Vi hade aldrig någonting förutom nätterna tillsammans. Ändå gör det ont i mig.
Jag gillade aldrig dig. Jag ville bara vara nära.
Ändå är det som om någonting kollapsar i mig.

Ensamheten är så påträngande nu igen.
Du var bara en distraktion, en bekräftelse.
Varför är det då som att jag förlorat något inom mig?

Fastän du inte var någonting för mig, och jag ingenting för dig,
är där alltid någonting som vill mer.
Även ifall du aldrig skulle bli den personen.

Jag vill inte vara här.
Vill fly till alkoholen och drogerna.
Jag vill droga och glömma allting som har med mig själv att göra.
Vill dricka, hela tiden.
Och jag är så förbannat sorglig. Går inte att komma undan.
Går aldrig att komma undan.

vi dricker alkoholen för att glömma liven vi har, men inte gillar. vi dricker alkoholen för att de är enda gångerna vi är lyckliga. 
för att vi alltid vill vara någon annan stans, där vi inte är. har ett helt annat universum inuti huvudet, lika många universum finns det, som människor på jorden. vars ett innanför varje skalle. alla längtar bort från livet här. 
vi dricker alkoholen för att äntligen, bli någon annan.

Trotts att du är den ända jag vill träffa, lämnar jag alltid våra möten lite mer ledsen än vad jag var innan. Ledsen för att vänskapen inte längre är vad den var innan.
Ledsen för hela livet. Ledsen för att jag inte orkar någonting. Vill inte vara kvar. Och jag vet inte längre vad jag menar med den meningen. Det har alltid varit ett uttryck för att jag vill ta mig här ifrån, till en annan plats. Men vet inte om jag orkar vara kvar i livet. Det är för mycket påfrestningar. Allt är meningslöst, och ingenting är längre roligt.