Åker du utan att säga hej då, då existerar du inte längre.
Inte för att jag bryr mig någonting om dig nu. Mer på grund av de elva åren som jag alltid trodde betydde någonting då,
även om de inte gör de nu.
Åker du utan att säga hej då, ska jag aldrig blinka åt dig igen.

Letar efter olika sätt varje morgon, för att klara av dagen.
Så många som gått förlorade, undrar varför jag är kvar? 
Vad har jag gjort rätt, när allting är så fel?
Jag är livrädd. 
Ångesten sköljer över mig som vilda havsvågor om nätterna. 
Jag vill fly den här staden. 
Men mest av allt vill jag nog fly mig själv.

Den här staden dödar mig långsamt.