Jag är så arg, känner hopplösheten och ångesten ruttna i mig.
För varje gång jag tänker på vad jag ska göra med mitt liv, och vad jag vill göra just nu, är svaret för alltid nej, det går inte. För hur mycket jag än vill och kämpar för att åstadkomma någonting, bara något litet litet, fungerar det aldrig. Det här jävla samhället har förstört min vilja att leva.
För allt som jag någonsin har velat, är att leva. Även när jag varit deprimerad och inte stigit upp ur sängen på 1vecka och klottrat ner idéer för att ta livet av mig, är det det för att jag varit förhindrad att kunna "leva".

Jag ville segla jorden runt.
Resa, resa, resa.
Uppleva nya kulturer.
Leva på ett annat sätt, det som inte är normen.
Jag vill det, fortfarande.

Men jag hungrar inte så intensivt efter det där längre. Har istället accepterat att jag måste hitta nya vägar till ett annat liv, som jag ännu inte vet om jag vill ha. Det är ett konstant letande efter andra liv att leva. Precis som om valet vore mitt, som att jag bläddrar i någon slags katalog och pekar det "Liv" jag vill ha. Funkar ju dock inte så. Bara till att acceptera sitt eget miserabla liv och gå vidare.