Har återfunnit min kärlek till böcker igen. Kan inte sluta, suger i mig varenda ord som en blöt svamp. Fyra år av försummelse ska helt plötsligt tas igen på en och samma gång. Böckerna är ju, och har alltid varit, mina bästa vänner. De är de ända som aldrig någonsin sviker eller dömer, som alltid lika tryggt står kvar. Inklämda, på rad, bredvid varandra bildar de en mur åt mig. Släpper inte in något annat än orden gömda bakom pärmarna.

Just nu behöver jag den där muren, kanske mer än någonsin? Jag är så fruktansvärt livrädd. Vet inte hur jag ska handskas med mig själv. Vet inte hur jag ska kunna beskriva det med på något annat sätt än, ren och skär rädsla.