Äter inte längre.
Glömmer bort att jag kanske måste.
Vill inte. Orkar inte. Vill inte. 
Låter mig uppslukas av böckerna igen.
Hade glömt,
att de är de bästa vännerna jag har.

Den där gamla, välbekanta känslan är tillbaka.
Jag tycker inte om den.
Försöker driva bort den.
Kan inte hjälpa det, den är där ändå.
Slår emot. Hårt.
Allt jag byggt upp... 

Jag har blivit en av dem.
En av dem jag svor att jag aldrig skulle bli.
Livrädd.
Jag känner benen i min kropp,
trycker mot blodådrorna.
Tryggheten äter av mitt kött,
precis som en likmask.
Tryggheten.
Jag är en av dem nu.
En av de meningslösa.