- Jag trycker undan varenda känsla jag innehåller.
- Jag gråter inte, jag slåss i stället.
- Det finns ingen i eller runt omkring mig längre. Dem försvann med tiden. Hittade bättre saker.

Det här är mitt sätt att överleva. Jag vet inget annat sätt att leva på. Jag har varit ensam alldeles för länge för att veta hur man handskas med andra människor. De gånger jag borde vara arg kan jag inte vara lugnare, de gånger jag borde vara lugn är jag värre än alla orkanos och åskväder tillsammans. Jag skrattar bort alla problem, låtsas att allting är okej men i själva verket vet jag inte vad jag ska göra av mig själv. Jag tror inte på lycka, inte heller på kärlek. Det är bara någonting människan har lurat i sig själva för att ha någonting hålla tag i och inte förtvina helt och hållet. Precis som religionen. Påhitt allting.