Jag gör allt som verkar normalt. Gör allt för att du inte ska se vem jag egentligen är. Jag vill så gärna släppa in dig, men det gör för ont.
Alla andra, som jag någonsin öppnat upp mig för, har lämnat mig. Det spelar ingen roll vem eller vad jag är, alla försvinner. Ingenting är för evigt och allting slutar ändå med sorg och smärta. Så, vad är poängen?
lördag 3 december 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar