söndag 25 december 2011

Det gör nästan ont så mycket jag tycker om dig. Jag vill ligga bredvid dig och ha dina armar runt mig, jag vill kyssa varenda millimeter av din hud. Jag vet inte hur jag ska bete mig, för samtidigt som jag inte vill vara ifrån dig en enda sekund skriker hela min kropp åt mig att fly. Jag är så rädd, för varje gång jag känt såhär, har jag alltid blivit lämnad. Så varför kan inte jag vara den som drar den här gången, utan att det behöver göra ont? Men det känns annorlunda den här gången.
Den här gången känns det som att det kanske, kanske är på riktigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar