måndag 3 oktober 2011

Jag faller.
Jag faller tillbaka i gamla spår.
Jag försvinner in i tystnaden, och det är ingen som märker.
Eller bryr sig.
Det gör så hjärtskärande ont att sakta förtvina, utan att någon bryr sig.
Jag är hungrig, men tycker om att känna hungern äta sig igenom huden.
Jag försvinner in i ensamheten, igen, och allt känns förlorat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar