Jag kvävs. Den här staden trycker bara ner mig djupare och djupare.
Det finns ingenting här som får mig att le längre.
Jag vill till kusten,
där klipporna värms upp i solen och båtmasterna viner i vinden.
Återvändandet fick mig att förstå,
det går inte längre.
söndag 14 augusti 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar